Vecka 4 till ända

Viktigt val för 30 år sedan.
Bild från Frisörcenter.

I dag vid morgontidningen slog det bloggen att de som får det svårast att ta fram sitt grå hår är de som färgar brunt, mahogny, rött, svart osv. Bloggen färgar guldblond. Lösningen blir naturligtvis att färga ljusblond eller platinablond och sedan låta utväxten komma. Men då har väl håret redan gått av av all superväteoxid ...
(Den som inte färgar håret får ju ingen skarp utväxt utan bara fler och fler grå strån som är jättesnyggt. Varför tänkte bloggen inte på det för 30 år sedan när färgkarusellen satte i gång.)
Vilken metod ska man då använda? Läser om en där man hela tiden tonar den grå utväxten, det låter bra. Fast ofta blir resultatet tydligen att färgen blir liksom nikotingul. Inte bra.
En annan metod går ut på att köra sidbena och först låta ena sidan bli grå under den andra färgade. Sedan lägga tillbaka den grå sidan. Då ser man grå ut överst och det andra blir grått under. Låter komplicerat. Och inte helt snyggt det heller, eller hur? Man kan ju inte se klok ut bakifrån.
Naturligtvis är det mindre ångestframkallande att ta fram den vita eller grå naturliga färgen om man är kortklippt från början. Men bloggen har hästsvans. Och vill så ha. Fast kan tänka sig en kortkort variant. Att hasa runt 18 månader med grå utväxt är inget alternativ. Absolut inte. Så hur göra?
Grå slingor i det färgade håret?
De flesta av bloggens läsare går förmodligen inte till någon fancy frisör som brukar vara med i vimmelspalterna. Så bloggens plan är att besöka några vanliga frisörer som förmodligen har träffat på grå-övergången hundratals gånger. Vilka metoder finns det? Det ska de få berätta.
Dessutom känns det som om det är dags för fler "Så gjorde jag".
Och - rapporten "Så gjorde jag" från Sveriges snyggaste skönhetsredaktör är inte bortglömd. Hon kommer.