Alla kommer dit, även du. Då krävs ett ställningstagande. Jag har provat tanken då och då – att ta fram mitt sedan årtionden gråa hår – men blivit skräckslagen över att kanske förvandlas till någon som anses som gammal, körd. Ändå berömmer jag ständigt andra kvinnor som har grått hår, att de är fantastiskt vackra. Snart är det dock dags. Om några månader – eller troligen några till … Bloggen är min väg att försöka våga hoppa! Följ med, kanske du känner igen dig och behöver förbereda dig, du med! Enkel blir förmodligen inte vägen till det grå, kanske till och med misslyckad, men lustfylld och intressant kan man ju alltid se till att den blir. När jag vågat ta steget, byter bloggen namn till Grå elegans.

Visar inlägg med etikett Så gjorde jag - gråhåriga berättelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Så gjorde jag - gråhåriga berättelser. Visa alla inlägg

6 september 2013

Så gjorde jag: Gråhåriga Ninna Ekbom - Sveriges snyggaste skönhetsredaktör

Uttrycket "Grå mus" är verkligen inte lika med grått hår, fast många sorgligt nog tycks tro det!
Dags att möta frilansskribenten Ninna Ekbom, Sveriges snyggaste skönhetsredaktör - du hittar henne i M Magasin och Topphälsa.
Och så i Coops kundtidning Mer Smak, fast där handlar det om mat. Mer Smak görs av AB Tidningen Vi:s kundtidningsverksamhet på uppdrag åt Coop.
Alla smarriga recept hittar du på Coops hemsida.
Pangbrud i svartvitt.














Hej Ninna, berätta: När, var, hur och varför slutade du färga håret?
Strax innan 50-årsdagen, mest för att jag var nyfiken på att se hur min naturliga hårfärg såg ut. Jag visste att det fanns ansenliga mängder grå strån men hade under ett antal år dolt dem väl med slingor i tre olika blonda nyanser. Jag var också trött på att sitta i timtal för att få håret inpackat i minutiöst små vikta foliepaket. Det hände att jag bad frisören göra färre slingor för jag tröttnat på att sitta still.
(Älskar ni inte Ninna redan, så säg?!)

Hur förvandlades din yttre personlighet?
Eftersom jag gick från askblond till blondgrå  eller ljusgrå förändrades den inte alls. Skillnaden blev inte så dramatisk och dessutom dök det upp mörka stråk som gjorde att uttrycket inte blev platt. Den grå möss-effekten som jag var lite orolig för uteblev och jag gillar mina grå nyanser. Ibland tror jag att jag fortfarande är blondin, i alla fall de dagar jag inte tittar så noga i spegeln.

Hur blev omgivningens reaktion ?
Väldigt positiv, framförallt bland frisörer som tycker att den är ursnygg. Själv tröttnar jag då och då, framförallt under vinterhalvåret när håret känns dammigt. Jag hamnar alltid i en svacka och vill ha blankt hår i en snygg färg när allt runt omkring är grått och det knappt finns något dagsljus alls.
(Intressant psykologiskt fenomen. Känner någon annan igen sig?)

Hur sköter du ditt grå hår?
Grått hår blir porösare och mattare eftersom  pigmentet försvunnit, så jag är noga med mina hårprodukter. Sulfatfritt shampoo och balsam som inte torkar ut. Inpackningar då och då för att bättra på kvalitet och glans. Inte så mycket stylingprodukter, till vardags blir det mest olja i topparna och fönar jag blir det bättre med en volymprodukt närmast rötterna.
Hårbotten är nog vår mest bortglömda kroppsdel, och ska jag ge ett tips för att förbättra hårets kvalitet så är det hårbottenmassage. Inget småpetande utan ordentliga tag så att den verkligen rör på sig. Det kan inte göras för ofta och är urskönt. En bra borste är också ett måste. Jag har investerat i en Mason Pearson, borstarnas Rolls Royce, den kostar en tusenlapp men räcker livet ut och är suverän.

Stylingtips?
Viktigast i garderoben: Grymt snygga accessoarer och skor.
Viktigt att tänka på med grått: Lägg till färg på andra ställen. Röda läppar, markerade ögon eller en accessoar i färg gör det grå snyggare.

Ninna hade även kunnat platsa under bloggetiketten GRÅHÅRIGA STILIKONER
Hon är en så fruktansvärt snygg representant för Grå mognad, att ni får två bilder till på henne:

På den tiden det begav sig med färgade slingor.
Numera.

3 september 2013

Så gjorde jag: Jenny Morelli


Tvärtemot-Jenny, som ville bli silver redan i unga år.
Foto: Guro Zahir Storskjaer

















Nu ska ni få möta en kvinna som gjorde precis tvärtom - duktiga Jenny Morelli, chefredaktör på Fotografisk tidskrift. Färgade kritvitt/silver fast hon inte är ett dugg grå i botten ännu.
För så är det ju. Grått hår dyker upp och hyllas inom modevärlden med jämna mellanrum, men trenden blir aldrig långlivad. Behöver bloggen säga att de gråhåriga catwalkmodellerna brukar vara runt 20-25 år?

Grått anses ju allmänt signalera att en persons bäst-före-datum närmar sig med stormsteg. Därför tycker bloggen att Jennys berättelse i alla fall är uppfriskande. Så här skriver hon:

"Jag ville härma alla tuffa unga tjejer på stan som hade kritvitt/silverfärgat hår. Gick till en dyr frisör på Söder i Stockholm och tokblonderade och silvertonade hela håret. Det tog ett par timmar. Mycket tjusigt blev det. Problemet är när man är fejk att det krävs typ 1500 kronor var tredje månad för att få det att se bra ut och jag är tyvärr lite snål. Så jag började experimentera med Jane Hellens supeblondering hemma i stället.
Första gången gick det bra. Men andra gången blev jag övermodig och tog 2 kurer i stället för en och sedan ramlade allt hår av. Lite vita tussar och stripor kvar på skallen bara. Så då fick jag panik och avbröt silverhårsprojektet och ser nu framtiden an. Det kommer väl av sig själv vad det lider."

Mon Dieu! Paniken med bara tussar och stripor kvar, kan bloggen leva sig in i till
100 procent. Den måste till och med vara värre än den att ha grått hår och därför betraktas som gammal och överspelad.
Åh, vad bloggen önskar att den kunde ha samma naturliga inställning till det grå experimentet som denna modiga kvinna ovan!
Och ja Jenny, du kan se framtiden an med förtröstan. Det kommer av sig självt.

Vad tycker du?

9 augusti 2013

Så gjorde jag: Eva Braun

















EVA BRAUN

Stilig pensionerad journalist/författare med inredning och trädgård som specialitet.
Numera med en helt ny karriär:
Generalagent i Sverige för italiensk stänkmönstrad grön/vit keramik och medlem i Väg 223 – ett kvinnligt företagarnätverk mellan Nyköping och Mariefred som vill hålla landsbygden levande, en trevlig utflykt. Mellan kunderna skriver hon på en deckare.

Gillar Italien, gärna Syrakusa på Sicilien. Startat en grupp på Facebook med namnet Andiamo (= Låt oss resa) där alla kan gå med. Målet är att arrangera resor till firandet av Lucia och i "Montalbanos fotspår" (tv-serie). 

 

Berätta: När, var, hur och varför slutade du färga håret?
– Mitt hår var rödbrunt. En torr och solig sommar jobbade jag som reporter på en dagstidning i Visby, cyklade fram och tillbaka från jobben. Först trodde jag att håret blivit solblekt och fyllde i det med färg, men sedan insåg jag att det faktiskt var gråvitt i utväxten och bad frissan klippa av det rödbruna. Kom hem med vit, kort snagg trots att jag "bara" var 41 år.

– Över huvud taget föredrar jag det som är naturligt, gillar inte fusk. Såg också att huden hade börjat blekna, att den stämde färgmässigt med håret.
– Jag är nöjd med mitt vitgråa hår, vill ha det så kallt vitt som möjligt. Tycker färgen är tuff och häftig. Ibland använder jag lila schampo för att få bort gula beläggningar. (Det där är intressant, det ska vi återkomma till, bloggens anm.)


Hur förvandlades din yttre personlighet?
–  I början var det svårt att se mig själv som ljus/gråvithårig. Först försökte jag anpassa klädseln och valde plagg i beige och oblekt linne. Men hela jag blev blek. Numera väljer jag gärna mörkbruna kläder, för att få kontrast.

Hur blev omgivningens reaktion när du var endast 41 och gråhårig?
–  Blandad, men mest positiv.  

Till sist något helt annat, har ditt namn medfört några problem på nätet?
– Jag är född 1942. Min första man hette Braun och jag har hetat så sedan jag gifte mig som 18-åring. Eftersom sonen heter Braun ville jag så klart ha samma namn och behöll det efter separationen. För mig är det ”mitt” namn. Och bara ett namn, inget politiskt. Jag har inte haft besvär på nätet, däremot ”finns det inget stöd” för Eva Braun på Facebook. Samtidigt står det att man inte får ljuga på Facebook! Tyvärr måste jag använda mitt andra namn, Kristina, där, vilket givetvis gör att många inte förstår att jag är jag.
Eva som ung.