Vecka 11 eller om det är 12, till ända

Karismatisk? Just do it, heter detta avsnitt som nu ska summera veckan.

Låt oss återvända till boken Going grey.

Det svenska samhället är definitivt inte som det amerikanska, men en passus i boken har bloggen funderat på rätt länge nu.
Den om att om man inte är en väldigt karismatisk person i sig, ska man passa sig för att ta fram sitt grå hår. Risken är stor att icke karismatiska personer liksom försvinner i andras ögon när de blir gråhåriga.
Påstår Going grey-boken.

Å andra sidan har bloggen vid det här laget varit osynlig vid till exempel kassorna i varuhusen i säkert tio år. Och i teaterfoajén också, då det är dags att hämta ut kläderna efter föreställningen. 
Gnäll, gnäll.

Rätt höst omfamna grått hår

Stort tack till en läsare för detta tips:

http://www.alltomstockholm.se/shoppingmode/article4073965.aos

Hårfrisörskans plan

Nu har bloggen varit och klippt hästsvansen några cm. Och diskuterat gråhårsstrategi med sin hårfrisör Lena.
Planen är följande:
1. Färga bara utväxten vid benan och tinningarna. Låt resten vara.
2. Stå ut tills det är dags för nästa klipptid, om cirka 8 veckor.

Om det behövs.

3. Akutåtgärd: Mössa på inomhus på jobbet med hänvisning till att det är fel på inomhusvärmen.
(Vadslagning om huruvida detta med mössa kommer att fungera pågår.)
4. Återbesök hos frisören och nytt strategimöte. Troligt resultat av det mötet: Slingor.
Troligt resultat av allt - att det inte kommer att gå alls ...

Stilikon - Glenn Close

Vem minns inte Glenn Close i filmen Farliga förbindelser!
Kaninkokerskan.
Ni vet, rollen där Glenn Close har en affär med en gift man (Michael Douglas). Spårar ur, blir tokig, helgalen, besatt, en stalker när han vill göra slut och återgå till fru och dotter.
Kokar sagde älskares barns älskade kanin i en gryta på familjens spis, som hämnd.
Puh.

Before.

After. Finfin. Född 1947.
Bild Schwarzkopf.

Vad är det att vara människa?

Att slutligen släppa fram sitt gråvita hår, är kanske sista beviset på att bli vuxen? 

Låt oss höra vad den danske filosofen Søren Kierkegaard skulle ha sagt.

Ann Lagerström är djupt intresserad av Kirkegaard och frågeställningen "Vad är det att vara människa?". Dessutom är hon folkbildare, journalist, ledarskapskonsult, författare, föreläsare, existentiell coach och vägledare – du hittar hennes superläsvärda hemsida här.

Ann Lagerström.
Hennaröd. Fast det ser ni ju inte här ...

Hej Ann, hur går Søren Kierkegaards tankar kring det existentiella i något så lättviktigt för vissa och så svårt för andra, som att ta fram sitt grå hår?

– I grunden handlar existensfilosofin om att vara det man är. Inte den man är.

Det låter ju konstigt, men de flesta existensfilosofer tror inte att det finns ett ultimat perfekt jag någonstans där inne under alla lager. Tvärtom så tror de på det som är just nu, det vi är i stunden, och det som vi kan bli genom att känna efter, välja det som känns rätt och sedan handla.

– Søren talade mycket om skillnaden mellan att ha sin självkänsla förankrad i den yttre verkligheten, i vad andra tror och tycker, och att ha den i sitt inre, i sina egna idéer och känsla för vad som är viktigt. Det där senare kallade han för att vara etisk, men jag brukar kalla det för att vara innerlig. Det är den här riktningen som för honom är helt avgörande. Och för man över det på grått eller rött hår, (jag är jättegrå under, fick mitt första gråa hår när jag var 25), så är det inte själva färgandet Søren bryr sig om utan varför du och jag gör det.

– Om vi gör det för att få ett värde i andras ögon och därmed överlämna vårt jag i andras våld, då är det ur hans synvinkel förkastligt, eller som Jean-Paul Sartre kallar det, ond tro, eller Heidegger, som skulle sagt att det är ett uttryck för att underkasta sig Mannet (man gör, man brukar, man vill).

Men om det är för att vi tycker att det är kul, eller känns bra när vi ser oss själva i spegeln, så kan det vara ett uttryck för en inre lust och längtan att leka med till exempel ålder och identitet. Och det, menar Søren, stärker i så fall vår kontakt med oss själva. 

– Att göra grått hår till en trend är ur den här synvinkeln också en flykt från det egna jaget, ett försök att skapa en ny kollektiv föreställning i stället för att gå till sig själv och verkligen känna efter: Vill jag eller vill jag inte?

– Själv älskade Søren käppar, gardiner, böcker och det han tyckte var snygga kläder, gärna i glada färger, ungefär som författaren Lennart Hellsing som jag såg på Bokmässan i Göteborg i september i ännu en färgglad kostym – gula, orange, rosa. Och precis som Hellsing brydde sig inte Søren om modet, med tiden blev hans kostymer mycket omoderna, så omoderna att människorna på Köpenhamns gator började håna honom, till och med hans egen skräddare bad honom om att gå till någon annan för hans kunder började mobba honom också. Men Søren han brydde sig inte utan fortsatte att spatsera omkring i sina utstyrslar.

Så, färga eller inte färga?

– Om ditt ljusa hår är ett uttryck för den du vill vara inför dig själv, färga på.

Om det är en längtan efter att andra ska betrakta dig på rätt sätt, fundera på det.

Men allra viktigast, om man vill lyssna på Søren, strunta i alla råd, alla auktoriteter, män och barn, vänner, media, trender och inte minst på Sørens egna, och gör precis som du själv vill.

Bloggen älskar sedan tidigare kloka Ann. Och tycker att ni ska beställa Konsten att leva innerligt, boken om Søren Kierkegaard som hon skrev för några år sedan. Fantastiskt bra!
Beställ den här.

Camilla

"Bra att du driver gråhårs blogg, eller varför inte silverbloggen - döp den genast till Grå Elegans, som du skriver.Jag talar alltid om gråa strån och det vita, försöker uppmuntra alla att sluta färga sönder sina hår, kanske någon liten slinga, men inget mer."
Camilla Thulin.

Camilla är Sveriges främsta kostymör och designar underkläder åt Miss Mary of Sweden. Missa inte hennes bok Stil med Thulin samt hennes egen klädlinje.

Vet vad stil är.

Men kolla!

Det gråa visar sig IGEN!
Flåsar mig i nacken.
Dubbelsuck.
Dessutom ful bild. Skitfredag.

Stilikon: Ari Seth Cohens damer

Nu ska ni få möta Ari Seth Cohen och hans gråhåriga damer.

Ari hastar gata upp och gata ner i New York i jakt på very stylish äldre gråhåriga New York-kvinnor att fotografera. Bilden nedan finns på Aris blogg. Här syns han tillsammans med 90-åriga Mimi Weddell. Mimi har över 100 hattar och började jobba som skådespelare och modell när hon var 60+.

- Det finns ingen åldersgräns för när man inte längre kan vara stylish. Bemöt i stället de silverhåriga med intresse och respekt. De har i regel fantastiska historier att berätta, säger Ari Seth Cohen.

Vill du se fantastiska foton på färgstarka gråhåriga damer från gatorna, beställ Aris bok här.

Kändisar, kändisar

Vi måste ju ha några kändisar här i bloggen.
Vem tycker ni att bloggen ska försöka prata med?
Amelia, är väl rätt given för vår åldersgrupp, eller hur.
Marianne Lindberg de Geer? (Ny chef för Kulturhusets konstscen i Stockholm.)
Bloggens tunga erfarenhet är att om frågar 100 namn tackar 1 styck ja.
Vem vill ni bloggen ska testa att intervjua?
Tänk både färgat hår och grå/vitt.

Gråskada?

En av bloggens manliga kollegor på jobbet, har ett grått parti 2 cm mitt fram i hårfästet i det för övriga bruna håret. Den förre tv-profilen Lasse Holmqvist hade också det (död 1996).

Lasse Holmqvist. Bild från Öppet arkiv/svt

Vådlig fart. Bild från svt.

Bloggens kollega påstår att Holmqvist en gång fått en ishockeypuck just där i hårfästet. Kollegan minns inte om han själv fått det någon gång.

Kanske är dessa skadade gråhårspartier vanliga? Kanske är det det den franska författaren Marie Labèrge också har?
Hör av dig om du också har en oförklarlig strimma!