Alla kommer dit, även du. Då krävs ett ställningstagande. Jag har provat tanken då och då – att ta fram mitt sedan årtionden gråa hår – men blivit skräckslagen över att kanske förvandlas till någon som anses som gammal, körd. Ändå berömmer jag ständigt andra kvinnor som har grått hår, att de är fantastiskt vackra. Snart är det dock dags. Om några månader – eller troligen några till … Bloggen är min väg att försöka våga hoppa! Följ med, kanske du känner igen dig och behöver förbereda dig, du med! Enkel blir förmodligen inte vägen till det grå, kanske till och med misslyckad, men lustfylld och intressant kan man ju alltid se till att den blir. När jag vågat ta steget, byter bloggen namn till Grå elegans.

29 september 2013

Utblick: Hur är det att vara gråhårig i Kanada?


Jocelyne Dubois framför huset
i Victoriaville, Kanada.























Jocelyne Dubois är 63 år gammal. Förtidspensionerad juridisk sekreterare vid domstolen i Montréal, Kanada. Har nu flyttat tillbaka till Victoriaville, en stad med 65 000 invånare där hon renoverat och bosatt sig i sitt gamla föräldrahem, tillsammans med maken Alain och en brun katt utan namn. (Tittar ni noga ser ni den.) Har två utflugna söner och första barnbarnet på väg.  
Här frågas Jocelyne ut av sin svenska svärdotter Anna:

När blev du gråhårig?
– Efter att jag fyllt 50. Det störde mig inte alls. Jag hade en grå slinga i luggen i mitt långa hår och då kallade de mig för Marie Labèrge (en författarinna från Québec).
Marie Labèrge. Sådan här grå slinga i luggen
hade även Jocelyne från början.
Eller är detta Jocelyne? Bloggen är osäker.


















– Min mamma har väldigt vackert grått hår och jag såg fram emot hur jag skulle se ut med grått hår. 
När jag fyllde 53 började jag med blonda slingor, mest på kul. Min äldsta son tyckte efter att tag att jag skulle sluta slinga mig för att se vilken färg mitt hår verkligen hade. Han tyckte att det skulle vara finare naturligt också. För att inte utväxten skulle bli ful lade jag i mörkare slingor, närmare mitt eget hår. 
– Jag tycker inte att jag ser äldre ut med grått hår. Jag hade långt hår innan och tycker framför allt att jag ser yngre ut med kort hår.
Vad har kvinnor för syn på grått hår i Kanada? 
– Många färgar håret för att dölja det grå, men vissa har ju alltid färgat håret ända sedan de var ungdomar. Jag upplever inte att det är någon skillnad här i Victoriaville på landet jämfört med storstaden Montréal.
– Väldigt många kvinnor färgar håret livet ut. Det är faktiskt inte så många som vågar ha sin naturliga hårfärg, särskilt inte grått. På vissa ålderdomshem finns det hårfrisörskor som har en egen salong där. De kvinnliga boende går dit och får håret lagt och färgat, eller så kommer frisörskan in på deras rum och klipper och färgar. 
Är det dyrt med att färga på salong?
– Det beror på vilken salong. När jag slingade mig i Victoriaville så kostade det 65 dollar (400–500 kronor), men i Montréal var det nästan dubbelt så dyrt.
Är det så att man har svårare att få jobb om man är gråhårig?
– Det finns en diskriminering mot kvinnor över 50 på arbetsmarknaden, med eller utan grått hår. Det är klart att det inte hjälper att ha grått hår.
Gråhårig förebild?
Christine Lagarde har verkligen vackert hår, tycker jag. 

Merci Jocelyne. Merci Anna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar