Vecka 3 till ända

Bloggen lovade att återkomma om hur det är med det genetiska arvet.

Gråhårig mamma på vift i Göteborg.

En utfrågning av mamma under vår resa till Göteborg, visade att hon slutade att färga håret av en anledning som ingen annan ännu nämnt här i bloggen: Hårfrisörskan flyttade till en annan stad, och innan mamma hittat en ny frisör hade utväxten hunnit bli 3 centimeter - då var det bara att fortsätta. Dessutom var dåtidens mode platinablond, så det var inte så stor skillnad mellan falsk och äkta. Ingen big deal alltså att bli grå för henne. Nu är kanske inte minnet det bästa, men hon uppskattade att det skedde vid 45.

Tittar jag i spegeln kan jag lätt konstatera att jag har samma nyans på min grå utväxt som båda mina föräldrar har på hela huvudet. Vitgrå. Så någon mörkt grafitgrå färg hade jag alltså aldrig chansen att få. En villfarelse jag levde i ända tills alla strån blivit grå. Alltså att alla först blev grafitgrå för att sedan bli vitgrå.

Nästa vecka hörrni, får ni inte missa! Då möter vi - om hon hinner - Sveriges snyggaste skönhetsredaktör på ett av Sveriges mest populära månadsmagasin. Och naturligtvis är hon gråhårig. Underbart! Problemet med henne är att hon kommer att hamna under rubriken Så gjorde jag, fast hon egentligen är given i Stilikonen. Men där blir det en annan kvinna som inte heller går av för hackor. Ledtråd: I nagellacksbranschen.