Så gjorde jag: Eva Braun

EVA BRAUN

Stilig pensionerad journalist/författare med inredning och trädgård som specialitet.
Numera med en helt ny karriär:
Generalagent i Sverige för italiensk stänkmönstrad grön/vit keramik och medlem i Väg 223 – ett kvinnligt företagarnätverk mellan Nyköping och Mariefred som vill hålla landsbygden levande, en trevlig utflykt. Mellan kunderna skriver hon på en deckare.
Gillar Italien, gärna Syrakusa på Sicilien. Startat en grupp på Facebook med namnet Andiamo (= Låt oss resa) där alla kan gå med. Målet är att arrangera resor till firandet av Lucia och i "Montalbanos fotspår" (tv-serie). 

 

Berätta: När, var, hur och varför slutade du färga håret?
– Mitt hår var rödbrunt. En torr och solig sommar jobbade jag som reporter på en dagstidning i Visby, cyklade fram och tillbaka från jobben. Först trodde jag att håret blivit solblekt och fyllde i det med färg, men sedan insåg jag att det faktiskt var gråvitt i utväxten och bad frissan klippa av det rödbruna. Kom hem med vit, kort snagg trots att jag "bara" var 41 år.
– Över huvud taget föredrar jag det som är naturligt, gillar inte fusk. Såg också att huden hade börjat blekna, att den stämde färgmässigt med håret.
– Jag är nöjd med mitt vitgråa hår, vill ha det så kallt vitt som möjligt. Tycker färgen är tuff och häftig. Ibland använder jag lila schampo för att få bort gula beläggningar. (Det där är intressant, det ska vi återkomma till, bloggens anm.)

Hur förvandlades din yttre personlighet?
–  I början var det svårt att se mig själv som ljus/gråvithårig. Först försökte jag anpassa klädseln och valde plagg i beige och oblekt linne. Men hela jag blev blek. Numera väljer jag gärna mörkbruna kläder, för att få kontrast.

Hur blev omgivningens reaktion när du var endast 41 och gråhårig?
–  Blandad, men mest positiv.  

Till sist något helt annat, har ditt namn medfört några problem på nätet?
– Jag är född 1942. Min första man hette Braun och jag har hetat så sedan jag gifte mig som 18-åring. Eftersom sonen heter Braun ville jag så klart ha samma namn och behöll det efter separationen. För mig är det ”mitt” namn. Och bara ett namn, inget politiskt. Jag har inte haft besvär på nätet, däremot ”finns det inget stöd” för Eva Braun på Facebook. Samtidigt står det att man inte får ljuga på Facebook! Tyvärr måste jag använda mitt andra namn, Kristina, där, vilket givetvis gör att många inte förstår att jag är jag.

Eva som ung.