Alla kommer dit, även du. Då krävs ett ställningstagande. Jag har provat tanken då och då – att ta fram mitt sedan årtionden gråa hår – men blivit skräckslagen över att kanske förvandlas till någon som anses som gammal, körd. Ändå berömmer jag ständigt andra kvinnor som har grått hår, att de är fantastiskt vackra. Snart är det dock dags. Om några månader – eller troligen några till … Bloggen är min väg att försöka våga hoppa! Följ med, kanske du känner igen dig och behöver förbereda dig, du med! Enkel blir förmodligen inte vägen till det grå, kanske till och med misslyckad, men lustfylld och intressant kan man ju alltid se till att den blir. När jag vågat ta steget, byter bloggen namn till Grå elegans.

14 augusti 2013

Plötsligt händer det


Att sluta färga håret och släppa fram sitt grå hår, är naturligtvis
en stor existentiell omställning. Det handlar inte bara om fåfänga,
utan vem vill frivilligt bli betraktad som nära sitt Bäst-Före-datum?
Mycket handlar om hur omgivningen ser på en - hur man tror att omgivningen ser på en -  men ens egen självbild spelar också in. Kanske är det 50/50?

Ta bara det här med tilltalsnamn. ”Margaretha” (jag lade till det där h:et i 20-årsåldern) och min mans ”Lennart”, har ju efter 1950-talet då vi föddes betraktats som helt hopplösa, supertöntiga namn.  Möjligtvis kan ungar få det i andra-, tredjenamn av ren hänsyn till familjefriden i släkten. I stället har en massa ”Astrid:ar” och ”Elias:er”, inspirerade av min generations mor/farföräldrar och egna föräldrar, sett dagens ljus.

Men så HÄNDER det!

I går, på Facebook, presenterades ett nyfödd underverk, det charmigaste, finaste jag sett. Naturligtvis. Där låg hon babytrind med det coolaste namnet föräldrarna kunnat komma på:
”Maggan”.

Jag behöver väl inte säga att jag är fullkomligt tokkär i detta för mig icke personligen bekanta föräldrapar!   

Lets go grey!, tänker jag nu. Jag är ju ändå skitmodern!
Upplagd av kl.
Etiketter:

4 kommentarer:

  1. Anonym14 augusti 2013 kl. 15:39

    Grått hår är jättesnyggt - men liten stödjande hand när man kliver av bussen är svårare att vänja sig vid. Fast snällt är det!/Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Villa Sagakullen15 augusti 2013 kl. 09:29

      Just det. Det är ju det jag menar.
      Fast å andra sidan har ju alla redan artiga, rara ungdomar rest sig och frågat om jag vill sitta i stället för dem.

      Radera
  2. Anonym15 augusti 2013 kl. 09:27

    Med grått hår kan man både planka (på T-banan) och snatta utan problem. Tror jag./Lena

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)