Alla kommer dit, även du. Då krävs ett ställningstagande. Jag har provat tanken då och då – att ta fram mitt sedan årtionden gråa hår – men blivit skräckslagen över att kanske förvandlas till någon som anses som gammal, körd. Ändå berömmer jag ständigt andra kvinnor som har grått hår, att de är fantastiskt vackra. Snart är det dock dags. Om några månader – eller troligen några till … Bloggen är min väg att försöka våga hoppa! Följ med, kanske du känner igen dig och behöver förbereda dig, du med! Enkel blir förmodligen inte vägen till det grå, kanske till och med misslyckad, men lustfylld och intressant kan man ju alltid se till att den blir. När jag vågat ta steget, byter bloggen namn till Grå elegans.

21 september 2013

Komplimanger

Kommer ni ihåg Anne Kreamer och hennes bok Going Grey, bland det första bloggen skrev om? Läs här.
Bloggen har hittat några foton på Kreamer, och gosh så snygg hon är numera, eller hur?!
Före och efter.
Bilden från more.com


Vi tar en till när vi ändå är i gång.


























Så här säger hon i en intervju:
"In the entire 25 years I had my dyed hair, no man ever stopped me to tell me he liked my hair. Now, I get compliments all the time. I never expected that to happen."
(Under de 25 år jag färgade håret stoppade inte en enda man mig för att säga att han gillade mitt hår. Nu får jag komplimanger hela tiden. Det trodde jag aldrig skulle hända.)

Nä, ingen låter sig ju luras att en person är 45 i stället för 59 (bloggens ålder) bara på grund av lite hårfärg. En helt ovetenskaplig undersökning som Kreamer gjorde gick ut på att visa två foton av samma person - ett där vederbörande hade färgat hår, ett där håret var grått. Alla som ombads titta på de tio avporträtterade personerna gissade deras ålder rätt inom spannet på cirka tre-fyra år.

Men allt som får en människa att må bättre ska den naturligtvis fortsätta att göra för sin egen skull, i alla fall om det är så harmlösa saker som lite hårfärg.

Men man kan spekulera lite i vad komplimangerna till Kreamer berodde på: Kanske är det så att de flesta är trötta på ett samhälle där ungdomsideal och yta fått råda så länge, och att det då blir befriande med någon som taggar ner, slappnar av? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar