Tänk så mycket synpunkter det har förekommit genom åren på bloggens hår. Från barnen. Maken har i regel över huvud taget inte sett resultatet av flera timmar och tusenlappar på salong.
Vad tycker de nu, om det anträdda gråhårsexperimentet?
Vi börjar med 61-årige Lennart.
Hej. Tycker du att jag ska ta fram min grå hårfärg?
Nej, inte nu. Det är för tidigt.
När är lagom då?
När är lagom då?
När du slutar klä dig så där fint. Kanske vid 65, när du
slutar arbeta. När du inte målar dig och så.
Varför vill du att jag ska fortsätta färga håret?
För att jag tycker att du är snyggare så.
Men varför färgar du inte själv håret då?
Ingen man gör det!
Joodå, de är bara en annan generation än du. De gör
ansiktsbehandlingar också.
I alla fall inte de jag känner.
Är det kanske så att du vill ha en fru som ser ung ut, och
det skulle inte jag göra om jag var gråhårig?
Absolut inte. Du skulle bära upp grått hår också. Det har inte med det att göra.
Kan det vara så att du inte vill att jag ska vara gråhårig
för att när du ger mig en kram, så är det som att du kramar din
egen mamma eller din svärmor?
Det var det fånigaste jag har hört.
Vem tror du lättast får jobb av två lika kompetenta kvinnor
i samma ålder, där den ena är gråhårig och inte den andra?
Helt irrelevant fråga.
Varför är du själv gråhårig?
Jag är väl inte grå!
Varför är du själv gråhårig?
Jag är väl inte grå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar