Vad är det att vara människa?

Att slutligen släppa fram sitt gråvita hår, är kanske sista beviset på att bli vuxen? 

Låt oss höra vad den danske filosofen Søren Kierkegaard skulle ha sagt.

Ann Lagerström är djupt intresserad av Kirkegaard och frågeställningen "Vad är det att vara människa?". Dessutom är hon folkbildare, journalist, ledarskapskonsult, författare, föreläsare, existentiell coach och vägledare – du hittar hennes superläsvärda hemsida här.

Ann Lagerström.
Hennaröd. Fast det ser ni ju inte här ...

Hej Ann, hur går Søren Kierkegaards tankar kring det existentiella i något så lättviktigt för vissa och så svårt för andra, som att ta fram sitt grå hår?

– I grunden handlar existensfilosofin om att vara det man är. Inte den man är.

Det låter ju konstigt, men de flesta existensfilosofer tror inte att det finns ett ultimat perfekt jag någonstans där inne under alla lager. Tvärtom så tror de på det som är just nu, det vi är i stunden, och det som vi kan bli genom att känna efter, välja det som känns rätt och sedan handla.

– Søren talade mycket om skillnaden mellan att ha sin självkänsla förankrad i den yttre verkligheten, i vad andra tror och tycker, och att ha den i sitt inre, i sina egna idéer och känsla för vad som är viktigt. Det där senare kallade han för att vara etisk, men jag brukar kalla det för att vara innerlig. Det är den här riktningen som för honom är helt avgörande. Och för man över det på grått eller rött hår, (jag är jättegrå under, fick mitt första gråa hår när jag var 25), så är det inte själva färgandet Søren bryr sig om utan varför du och jag gör det.

– Om vi gör det för att få ett värde i andras ögon och därmed överlämna vårt jag i andras våld, då är det ur hans synvinkel förkastligt, eller som Jean-Paul Sartre kallar det, ond tro, eller Heidegger, som skulle sagt att det är ett uttryck för att underkasta sig Mannet (man gör, man brukar, man vill).

Men om det är för att vi tycker att det är kul, eller känns bra när vi ser oss själva i spegeln, så kan det vara ett uttryck för en inre lust och längtan att leka med till exempel ålder och identitet. Och det, menar Søren, stärker i så fall vår kontakt med oss själva. 

– Att göra grått hår till en trend är ur den här synvinkeln också en flykt från det egna jaget, ett försök att skapa en ny kollektiv föreställning i stället för att gå till sig själv och verkligen känna efter: Vill jag eller vill jag inte?

– Själv älskade Søren käppar, gardiner, böcker och det han tyckte var snygga kläder, gärna i glada färger, ungefär som författaren Lennart Hellsing som jag såg på Bokmässan i Göteborg i september i ännu en färgglad kostym – gula, orange, rosa. Och precis som Hellsing brydde sig inte Søren om modet, med tiden blev hans kostymer mycket omoderna, så omoderna att människorna på Köpenhamns gator började håna honom, till och med hans egen skräddare bad honom om att gå till någon annan för hans kunder började mobba honom också. Men Søren han brydde sig inte utan fortsatte att spatsera omkring i sina utstyrslar.

Så, färga eller inte färga?

– Om ditt ljusa hår är ett uttryck för den du vill vara inför dig själv, färga på.

Om det är en längtan efter att andra ska betrakta dig på rätt sätt, fundera på det.

Men allra viktigast, om man vill lyssna på Søren, strunta i alla råd, alla auktoriteter, män och barn, vänner, media, trender och inte minst på Sørens egna, och gör precis som du själv vill.

Bloggen älskar sedan tidigare kloka Ann. Och tycker att ni ska beställa Konsten att leva innerligt, boken om Søren Kierkegaard som hon skrev för några år sedan. Fantastiskt bra!
Beställ den här.